På vilka kurser passar boken?

Kroppen på svenska är gjord för att kunna användas på många olika nivåer. Först och främst passar den bra som ett första läromedel i medicinsk svenska. Man kan börja redan första kursdagen, eftersom de enskilda orden inte kräver någon större förståelse av språket som helhet för att lära sig. Ett problem med sjukvårdssvenska är ofta att man behöver vänta tills kursdeltagaren kommit en bit på vägen innan man kan börja med det medicinska innehållet, men det slipper man alltså med den här boken vilket kommer att kännas motiverande för den läkare eller sjuksköterska som snabbt vill komma igång och jobba.

Vissa av övningarna är dock för svåra för nybörjare och passar bättre för den som redan kan mycket, och denna skillnad är markerad i boken med A, B och C, i stigande svårighetsgrad. Många läkare som redan bott och arbetat i Sverige ett tag är osäkra på de svenska anatomiska namnen, inte minst när det gäller pluralformer, så de behöver också öva på detta. Jag har själv i min undervisning använt detta material i allt från nybörjarkurser till kurser som börjar på nivå B2. Det är alltid uppskattat av kursdeltagarna.

 

Hur ska man arbeta med boken?

  1. Introducera eller repetera ordklassen substantiv med dess böjning i bestämd och obestämd form samt singular och plural. Kapitel 1 handlar om detta och ger information om hur man vet (eller inte vet) vilken pluraländelse man ska sätta på substantiven.
  2. Introducera eller repetera uttal av vokal- och konsonantljud samt ordbetoning. Det är viktigt för kursdeltagaren att upptäcka vilket eller vilka två ljud som ska göras långa i varje betonat ord. I den här boken är betonade vokaler och konsonanter markerade med understreck, så här: bukspottkörtel. Det som inte framgår i boken är hur prosodin ska låta, så det behöver du som lärare visa, antingen genom att läsa orden själv eller genom att hänvisa till lysforlag.com/kroppen där alla ord finns inlästa och kan hittas kapitelvis. Där finns också facit att hämta, och ingen inloggning krävs. Tänk på att fortsätta att korrigera uttal genom hela kursen i arbetet med boken.

     

  3. Gå igenom kapitel 3 och den (för många) “konstiga” svenska stavningen av latinska ord. Ett problem i sammanhanget är att vi inte är konsekventa och att det i journaler och skrifter runt om i Sverige skriva på olika sätt. Vissa skriver diafragma och andra stavar det diaphragma. Det är bara att vänja sig. I den här boken har vi oftare valt den “svenska” stavningen än den ursprungliga latinska, d.v.s. hellre diafragma än diaphragma.

     

  4. Då är det dags att sätta igång med det första anatomikapitlet som i boken har nummer 4 och tar upp de vanligaste yttre kroppsdelarna. Gå först igenom uttal av varje ord och låt sedan kursdeltagarna själva räkna ut vilket ord som hör till vilken kroppsdel och vad det motsvarar på latin. Här är det viktigt att de skriver orden i singular och plural, och de ska inte glömma att skriva artiklarna en eller ett. I vissa kapitel övas också bestämd form, men som lärare kan man med fördel göra det med samtliga ord i boken. Kroppsdelarnas bestämda form används ju ofta inom vården, till exempel i frasen “jag har ont i ___”.

     

  5. Ge i läxa att kunna alla ord i kapitlet utantill. Vid nästa träff är det dags för förhör! När det gäller de yttre kroppsdelarna kan man som lärare peka på sig själv och be någon säga ordet på svenska. OBS! Det ska ske med artikel, i bestämd och obestämd form samt i plural! När det är dags för de inre organen kan man som lärare säga de latinska termerna om det är svårt att peka. Alla kan dock inte de latinska termerna, men då går det bra att istället använda de numrerade blindkartorna i slutet av boken.

     

  6. Vissa kapitel har diskussionsövningar som är lämpliga i mindre grupper. Det finns vissa övningar som går bra att rätta själv, och andra som med fördel rättas av läraren.

     

  7. Komplettera med diskussioner, skrivuppgifter och allt möjligt annat som du tror behövs. För att lära sig orden behöver man självklart använda dem också, och då är det lämpligt att man, när man gått igenom orden för urinorganen, till exempel beskriver sjukdomar och åkommor som drabbar just dessa organ. Be eleverna att förklara exakt vad som händer i organen när något blir sjuk, eller vad de olika organen har för uppgifter. Vad gör mjälten egentligen? Vad är gallblåsans uppgift? Hur fungerar bukspottkörteln hos en diabetiker? Kan man leva med bara en lunga? Det finns mycket man kan prata och skriva om när det gäller kroppens funktioner, men då gäller det att de anatomiska orden sitter! Komplettera också med nivåanpassade texter om just urinorganen när ni arbetar med det kapitlet i den här boken, för att ge möjligheter att använda de anatomiska orden på rätt sätt.

     

  8. Använd blindkartorna och se till att kursdeltagarna drar nytta av dem under självstudietiden!

     

  9. Ställ höga krav! Det är inte orimligt att begära att en läkare eller sjuksköterska ska veta exakt vad alla kroppsdelar heter, även om alla inte kommer att arbeta med just ögats inre delar eller hudens olika skikt. Var också noga med formerna! Det ska vara korrekt i plural och bestämd form också. Det är lätt att sjunka i trovärdighet i en patients ögon om man säger “armer” eller “maget”.

Lycka till i arbetet!
Emil Molander, författare och lärare i sjukvårdssvenska