SOFI: Man kan ju riktigt få en svensk att gå igång och börja prata om det här, liksom. En natt i min mormors hemby så var det minus 37 grader det här och det här datumet…
EMIL: Det där är bra tips till den som ska jobba i Sverige om man vill ha något att prata om.
INTRO
EMIL: Välkomna till Lysande lagom, podden som handlar om svensk kultur, svenskt språk och om att lära sig svenska. Jag heter Emil Molander, jag är lärare i svenska som andraspråk och jobbar med sjukvårdssvenska.
SOFI: Och jag heter Sofi Tegsveden Deveaux. Jag driver företaget Bee Swedish där jag jobbar med kurser i svenska och svenskhet.
EMIL: Ja, och du är ju författare också.
SOFI: Ja, jag har precis skrivit boken Working in Sweden – The A-Z Guide.
EMIL: Vad är det för bok?
SOFI: Det är en ganska enkel introduktionsbok till den utländska person som börjar jobba i ett svenskt företag och vill veta lite hur det fungerar med både praktiska saker, lite byråkrati, men också de här kulturella koderna som man måste så att säga förstå sig på om man är omgiven av svenskar.
EMIL: Vi ska prata lite mer om den senare, men du jag tänkte börja så här: Jag träffade en man här för ett tag sedan som fick jobb på universitetet. Han kommer från ett östland, kan vi säga. Han började jobba där och ville liksom forska, det var därför han var här, han var här en begränsad tid, han ville skriva massor med artiklar. Han sökte samarbeten med sina svenska kollegor som satt där på samma institution. Ingen var intresserad. Han fick inte med sig någon och han tyckte att det var så konstigt. Han tyckte att alla var väldigt lata, han sa: “Men om man vill vara en scholar, you have to work hard if you want to be a scholar, publish or perish” sa han.
SOFI: Och de svenska kollegorna sa: “Perish”.
EMIL: Ja, de valde “perish” och han kunde inte förstå det. Kan du förstå det?
SOFI: Ja, alltså det här med den svenska lättjan det är ju ett ganska återkommande samtalsämne bland mina både klienter och utländska kontakter och…
EMIL: Kan du trösta dem?
SOFI: Alltså, dels handlar det till viss del om fördomar, och fördomar har ju alla om alla så att säga, och vi svenskar tycker ju säkert att det finns många andra länder där man är lat och man pratar om det södra Europa där man har siesta och det händer inte särskilt mycket alls liksom, så dels handlar det ju om det, att man kanske har svårt att se eller väljer att se en kanske mer negativ bild av en annan kultur. Men sen handlar det också om generaliseringar och generaliseringar kanske ofta baseras på någon del av verkligheten i alla fall, eller en tolkning av den verklighet man ser.
EMIL: Vi kanske är lite lata, eller?
SOFI: Ja och nej.
EMIL: Men varför var det så svårt för honom att engagera de här… du vet inte hans precisa fall, men är det något som du känner igen? Varför hakar inte svenskarna på?
SOFI: Jag tror att det egentligen är tre saker som de här utländska personerna brukar reagera på, och det jag tänker först det är ju det här att det kanske allra första vi satsar på när vi kommer in på nya arbetsplatser är inte det här att visa hur kompetenta och hur engagerade vi är, utan det är ju egentligen att bli en del av gruppen och att visa att vi är en del av den här gemenskapen som vi kommit in i, och mycket av det handlar om fika. Det är ju en klassiker att man ska vara med på det här fikat och sitta och prata om ganska tråkiga saker istället för att kasta sig tillbaka till datorn med en kopp kaffe och starta på sitt nya forskningsprojekt.
EMIL: Det där är väldigt konstigt även för dem som kommer från länder som har en ganska likartad kultur. Min fru till exempel kommer från Tyskland och hon blev ju chockad när hon ville arbeta, men då skulle man sitta liksom och… Hon tyckte att det kändes obekvämt på fikat. “Jaha, ska alla fika nu? Men till och med chefen sitter här. Okej, men jag tar väl koppen kaffe snabbt och så pratar vi lite jobb och sen går vi iväg och jobbar.” Nej, man satt länge, man pratade inte om jobb. Man sitter och har det lite trevligt. Hon tyckte att det var helkonstigt.
SOFI: Precis, och det som man kanske alltid måste komma ihåg att tänka på är att alla som startar ett nytt jobb, oavsett om man kommer från så att säga samma kultur som sina arbetskamrater eller en annan kultur, det är att de flesta vill göra ett gott intryck, och i många kulturer gör man ju det genom att kasta sig på jobbet och visa vad man kan, och inte genom att sitta och lata sig och prata om helgen eller semesterplanerna. Då är man ju rädd att man ger fel intryck, så att säga.
EMIL: Ja. Jag hade en kursdeltagare en gång som… han var livsmedelsinspektör i Irak och nu var han i Sverige och hamnade på praktik på någon kommun och skulle inspektera där på olika restauranger, och efter praktiken var han så himla besviken. Han var rent arg, och han sa så här: “När jag jobbade i Irak, då gjorde vi tolv inspektioner varje dag. Här gör de en! Sen sitter de och fikar!” Och så sa han: “Vi kan ha sex timmars arbetsdag i Sverige. Det är superlätt. Ta bort lunch, ta bort förmiddagsfika, ta bort eftermiddagsfika och ta bort alla möten. Sex timmars arbetsdag, samma lön. Vi hinner mer.”
SOFI: Fast där tar vi det kanske lite till punkt två, och det är ju det här att vi ska skynda långsamt. Det ska vara väl genomtänkt och vi ska planera väldigt noga. De här inspektionerna i Irak de kanske skedde lite mer spontant och vid behov medan i Sverige hade man ett kanske väldigt genomtänkt schema för det här, och det här brukar också vara väldigt frustrerande att vi lägger ner väldigt mycket tid på att planera och tänka igenom hur det ska ske, och sen när man gör det så följer man planen och gör det kanske i utländska ögon lite halvdant också. När man väl har planerat det så finns det inte utrymmer för förändringar eller förbättringar, utan man gör som man har tänkt och så blir det som det blir.
EMIL: Inga spontana påfall där. När man har planerat något så gäller det.
SOFI: Nej, och framför allt inga spontana påfall som liksom är bättre än den ursprungliga planen och det är det jag tror många liksom… “Nu ska vi göra som vi har bestämt, även om det inte är världens bästa idé” liksom.
EMIL: Ja, det är lätt att förstå att någon blir frustrerad av det.
6:42
