Är det typiskt svenskt att ha många möten? Gör den svenska konsensuskulturen att alla måste få tycka till om allt för att ingen ska känna sig överkörd? Många av våra utländska kursdeltagare verkar tycka det. Men vad är egentligen ett möte, och hur ska man veta vad som egentligen bestäms på jobbmötet? Och framför allt: Hur ska man göra för att få sin vilja igenom på ett svenskt möte?

De flesta verkar ogilla möten men samtidigt vill vi inte lämnas utanför. Hänger det ihop med att svenska chefer sällan lägger sig i det dagliga arbetet och inte kontrollerar de anställda särskilt mycket? Då behöver vi avstämningsmöte för att vi inte ska tappa kontrollen. Typiskt för svensk arbetsplatskultur är också kallelser, mötesordförande (som inte behöver vara chefen), bestämd sluttid, samt att även högt uppsatta personer förväntas vara med och diskutera små detaljer, ända ner på toalettpappernivå.

Också i detta avsnitt: Sofi förklarar varför det är bra med lite kulturkrockar ibland, varför vi behöver en dagordning, samt hur man som andraspråksinlärare ska förstå de vaga språkliga uttrycken som förekommer på svenska möten. Vad betyder det egentligen när någon säger “då så”? Säger vi “bordlägger” eller inte? Ska det vara “dagordning” eller “agenda”?

Då så! Då säger vi så.

Lysande lagom är en podcast i åtta delar, med tema allt som är svenskt – från ett utländskt perspektiv. Emil Molander (författare till boken Kroppen på svenska), som jobbar som svensklärare med specialiteten medicinsk svenska, och Sofi Tegsveden Deveaux, lärare i svenska som främmande språk på Bee Swedish och aktuell med boken Working in Sweden – The A–Z Guide, delar med sig av insikter de fått i sina jobb. Svensk kultur, svenska normer, och sociala koder i Sverige synas från ett interkulturellt perspektiv, på ett underhållande sätt. Vi förespråkar ett multikulturellt och öppet Sverige där den som identifierar sig som svensk är svensk.