Partikelverb: Älskade och hatade småsaker med stora konsekvenser – Lysande lagom avsnitt 6

Lyssna på avsnittet här!

SOFI: Det är den här frågan när någon kommer in på morgonen och frågar: ”Hur står du ut?” Och menar ”Hur står det till?”

INTRO

EMIL: Välkomna till Lysande lagom, en podd om svensk kultur, svenska språket och om att lära sig svenska. Hej Sofi!

SOFI: Hej Emil, Sofi Tegsveden Deveaux heter jag alltså och jag driver företaget Bee Swedish som har kurser i svenska och svenskhet.

EMIL: Ja, Emil Molander, lärare i svenska som andraspråk. Idag ska vi prata om partikelverb.

SOFI: Ja! Jag har en liten historia för dig här Emil. Jag var hemma hos en kille, det var ganska länge sen, men han skulle ta kort på mig. Och jag går in genom dörren, det var vinter, och då säger han väldigt trevligt, han var britt, väldigt trevligt och generöst: ”Här kan du hänga dig!”

EMIL: Ah, snyggt.

SOFI: Du vet väl förstås vad han menade, eller?

EMIL: Ja, han menade ”hänga av sig”.

SOFI: Ja, precis.

EMIL: Och där har vi exempel på vad partikelverb är, det där ”av” som han glömde, ”hänga AV sig” gör att det blir en helt annan betydelse.

SOFI: Ja. Jag har en till annars som jag kan dra.

EMIL: Ja, få höra.

SOFI: Det är den här frågan när någon kommer in på morgonen och frågar: ”Hur står du ut?” Och menar ”Hur står det till?”

EMIL: Ja, precis.

SOFI: Men jag tycker att det är bra! Det är liksom rätt härligt så där, en vintermorgon i december. Man kommer liksom på morgonen och det är verkligen allvarligt. En ganska empatisk fråga, hur står du ut egentligen?!

EMIL: Ja.

SOFI: Har du något, Emil, att bjuda på?

EMIL: Annars finns ju den här, istället för att man säger ”slå dig ner” så säger man ”slå ner dig”.

SOFI: Det är en klassiker. Och ”SLÅ på datorn” också.

EMIL: Ja, precis.

SOFI: Men det här är ju det, för den som inte är insatt, det är någonting som kallas ”partikelverb” och jag älskar det här ordet. Det känns liksom som om man håller på med nanofysik eller någonting, att det är små partiklar som snurrar runt.

EMIL: Det låter väldigt avancerat när man berättar det för svenskar som inte har studerat sitt eget språk själva.

SOFI: Precis.

EMIL: Ingen har hört talas om det.

SOFI: Nej, och jag hade en diskussion med min pappa för några veckor sedan och han frågade ”men vad gör ni då när ni har kurser, vad övar ni på?” Och då kom det här med partikelverb upp och då blev han nästan lite arg, så där ”Vadå partikelverb, det är inte nåt jag har lärt mig, det var inte nåt vi pluggade i skolan på 50-60-talet.” Så det är ju någonting som många svenskar över huvud taget aldrig har hört talas om, men det betyder ju inte att vi inte vet vad det är för någonting.

EMIL: Nä, men jag tror att vi inte märker dem, för vi tänker att vi säger bara ”slå dig ner”, det är självklart att det betyder ”sätt dig”, ”sitt på den där stolen” eller ”hänga av sig”, det är så självklart. Vi tänker inte på att det är ett annat ord än ”hänga”, alltså ”Häng. Av. Dig.” Det är inte så där jättetydligt när man verkligen tittar på språket, eller ”Slå. Dig. Ner.”

SOFI: Det låter som en ganska brutal metod för att sätta sig.

EMIL: Det här är ju något som våra kursdeltagare får stora problem med oftast.

SOFI: Precis, det är jättesvårt och om man ska definiera vad de här partikelverben är, då är det just verb som har en partikel, alltså ett adverb eller en preposition som har blivit betonad, det vill säga att den är lång så man säger ”hänger AAAAV sig” och inte ”HÄNGER av sig” till exempel.

EMIL: Precis, man måste betona den där delen. Man kan säga så här, det är två ord som har lexikaliserats. De har slagits ihop och blivit till ett nytt ord med en ny betydelse. ”Häng dig” betyder inte samma sak som ”häng AV dig” och man kan inte bara säga ”HÄNG av dig”, utan man måste betona…

SOFI: Nej, och det är stor skillnad på att ”stöta PÅ” sin chef på helgen och att ”STÖTA på” sin chef på helgen.

EMIL: Exakt. Och allt ligger i betoningen. Och om man läser det i en text så ser man det ju inte heller. ”Jag stötte på min chef” eller ”jag stötte på min chef”, det går inte om man inte vet från kontexten eller gissar sig till det. Man ser det inte i skrift.

SOFI: Och sen en annan sak: I en participform så inverteras den här ordningen på partikeln och verbet. En gång hade jag en kursdeltagare som var otroligt språkbegåvad. Han jobbade som översättare från isländska. Han översatte isländsk poesi till brasiliansk portugisiska.

EMIL: Okej!

SOFI: Det har var ju ganska nisch-artat då, ganska smal bransch, så han hade bestämt sig då för att lära sig svenska bra så att han kunde översätta även svensk poesi.

EMIL: Bredda sig lite.

SOFI: Precis. Så jag hade honom på en kurs och han var ju väldigt litteraturintresserad och han kom till mig en dag med en bok som han satt och läste och han hittade ordet en ”avskuren” ballong. Han kunde inte hitta ordet ”avskuren” och han hade läst på avskuren, avskura, avskuret, men det fanns inget i hans lexikon, så där måste han kunna analysera att det här kommer från att någon har ”skurit av” ballongsnöret och sen se att verbet kommer från ”skära”.

EMIL: Precis, det är ett väldigt långt steg där, att gå från ”avskuren” till ”skära av” och till ”skära”. Dels måste man veta att ”skära” heter ”skär, skar, skurit” och veta att därför är det verbgrupp fyra som slutar på -it i supinum. Det görs om till ”skuren” i particip och eftersom det är partikelverb ”skära av”, så tar man partikeln ”av” och sätter den först så blir det ”avskuren”. Det är superkomplicerat!

SOFI: Och tråkigt låter det också, väldigt tekniskt.

EMIL: Jag tycker att det låter underbart. Det här är ju väldigt svårt om man ska tänka på det på det sättet. Så är det ju verkligen.

SOFI: Men varför är de här partikelverben… De är ju väldigt svåra för i princip alla inlärare skulle jag säga, de är ju väldigt specifika för nordiska språk och det finns ju sällan någon motsvarighet i till exempel portugisiska då eller…

EMIL: Nej, precis. Det finns ju lite i engelska, man säger ”turn off the TV” och tyska och så där, men det är ju väldigt specifikt för de nordiska, och det första problemet tror jag är det här att man inte ser dem. Det finns ingenting när man läser en text eller hör någon prata om man inte verkligen har lärt sig det här, det finns ingenting som signalerar ”det här är ett partikelverb, det här betyder någonting annat”. ”Vad TYCKER du om?” eller ”Vad tycker du OM?”. ”Vad TYCKER du om det här?” eller ”Vad tycker du OM?” Det är liksom väldigt svårt att se skillnaden där, att i ena fallet så är det ”tycker”, man har en åsikt, och i det andra är det ”tycker OM” som betyder ”gillar”. ”Tycker” har ändrat betydelse helt och hållet och det är små, små signaler. Man måste höra där att det är ”om” som betonas. Hör man inte det, då är det omöjligt att särskilja det där. Det tror jag är det första problemet.

SOFI: Och sen är det andra, tror jag, att alla de här partikelverben är mer eller mindre lika. Vi har ”går till”, ”går ut”, ”går ut på”, ”går hem”, ”går igen”, ”går upp”, ”går ner”, och så vidare. Hur ska man hålla ordning på allt det där, kan man undra.

EMIL: Det finns väldigt många snarlika, och ibland så är de ju… De kan se ut nästan likadant, som till exempel det här med ”ta sig till”. ”Vad tar du dig till?”, det betyder ”vad gör du?”. Men att man ”tar till sig något”, alltså ”tar sig till” och ”tar till sig” betyder två helt olika saker. Sen har vi också då ”ta till”, som betyder ”använda någonting”, eller ta till en ny metod. ”Ta till”, ”ta till sig” och ”ta sig till” betyder tre helt olika saker och de är så himla lika.

SOFI: Och ”ta för dig”.

EMIL: Ja precis, ”ta för dig” är inte samma sak som ”ta på dig”.

SOFI: Eller ”ta av sig”.

EMIL: Och så ska man höra det också, att det är betoning på ”ta PÅ dig”, det är inte ”TA på dig”. ”I går TOG jag på mig… skorna.” det blir en helt annan sak än ”jag tog på mig skorna”.

SOFI: Och sen får man inte blanda ihop det heller med ”avtar”, som inte är ett partikelverb utan ett fast sammansatt verb, men det finns ju så att säga väldigt lika liknande former där som gör att det är väldigt svårt.

EMIL: Ja, det beror på vem du frågar. En del säger att det där är partikelverb också, ”tar av” och ”avtar”, att båda är partikelverb bara att ”avtar” är sammansatt.

SOFI: Men det betyder ju inte samma sak.

EMIL: Nej, men det där är ju jätteintressant, när man vänder på dem, för ibland så kan de betyda samma sak.

SOFI: Ja, ”medför” och ”för med sig” är väl ungefär samma sak?

EMIL: Ja, precis, men det finns en liten skillnad där i formalitet, till exempel ”ta med”, då säger man ”ta med väskan”. ”Medta”, ”lunch medtages”, då blir det mycket mer formellt.

SOFI: Då sträcker man på sig och packar något riktigt tjusigt i sin väska.

EMIL: Samtidigt som det här med ”ta av” och ”avta”, då är det helt olika betydelser. ”Avtar” betyder att det blir mindre av någonting, ”smärtan avtog”, men ”ta av” är en helt annan sak.

SOFI: ”Går av – avgår, går an – angår”, och så vidare.

EMIL: Det betyder helt olika saker, men ibland så kan det också vara skillnaden mellan konkret och abstrakt, till exempel att ”stryka under någonting”, det är någonting du gör med pennan, men ”understryka”, då gör du det inte med pennan men det är i princip samma sak, du menar ”jag vill understryka att det här är viktigt”. Sådana där små, små nyanser, det kan ta väldigt lång tid att lära sig dem och framför allt att börja använda partikelverb, för det är en sak att förstå dem, men sen att börja använda dem, det brukar ta ganska lång tid.

SOFI: Precis, och jag upplever ofta att det är många som inte vill acceptera att de här partikelverben finns. ”Nämen det där vill inte jag befatta mig med.” Och jag tror också att det är lite relaterat med… på engelska till exempel, deras motsvarigheter, ”get up, get out” och så vidare, det är ett ganska informellt språk och man skulle aldrig använda det i ett professionellt sammanhang, medan på svenska så är partikelverben någonting vi använder även på jobbet eller i formellare text. De är ju väldigt specifika och sakliga, tycker vi.

EMIL: De är ju det, och de är väldigt vanliga och vi har väldigt många. Om man har tur då som inlärare, då har man… Nu är det ingen som har ordbok längre men det finns ju en ordbok som har partikelverben i skrift.

SOFI: Du menar den där stora, röda, tunga?

EMIL: Natur och Kulturs supertjocka, det är ju den enda som har dem utskrivna. Nu har jag sett förresten att Svenska akademins ordlista har skrivit ut dem också lite mer också så att man kan använda deras verktyg svenska.se.

SOFI: Mycket goda nyheter för språknördarna här i studion.

EMIL: Och för den som studerar svenska, att man kan hitta dem, för annars är det ju jättesvårt om man skriver i Google Translate eller någonting, ”ta sig till” det kan ju vara ”vad gör du” eller så kan det vara ”hur TAR man sig till…”

SOFI: Ja, just det. Och ”pizzan gick hem hos barnen” i Google Translate blir ju någonting helt annat.

EMIL: ”The pizza went home”.

SOFI: Det är lysande.

STICK

SOFI: Men det är intressant, för jag upplever att svenskar, när de då medvetandegjorts på att det här är ganska svårt eller att de här partikelverben faktiskt finns, då tycker många svenskar att ”det här är ju lätta ord” och ”det där ska inte vara något problem att lära sig, varför så mycket fokus på dem”? Men så är det ju faktiskt inte, utan jag tror att det här är ord som vi som barn lär oss väldigt tidigt och liksom lär oss hela konceptet med partikelverb på ett väldigt tidigt stadium.

EMIL: Ja, och det är ju oftast väldigt enkla ord. Det är prepositionerna ”av”, ”på”, ”till”, ”in”, ”ut”…

SOFI: ”Ät upp maten”.

EMIL: Det är ju väldigt enkelt, så det är enkla ord, men om du säger till någon ”jag ska tala om för dig”, då är det mycket svårare, det är inte samma sak som ”TALA om”. Det är mycket enklare om du säger ”informerar”, för det är ett ord som man kan ha hört.

SOFI: Precis, och det stämmer ju överens med väldigt många språk. Men du, vad har du för sätt att undervisa, hur lär du dina kursdeltagare partikelverb?

EMIL: Det brukar alltid finnas ett stadium när kursdeltagare kommer och säger så här: ”Jag vill öva på partikelverb. Kan vi få öva på det nu?” Och då brukar jag säga, ”nej…”

SOFI: Nej?

EMIL: Jo, det är klart, man kan berätta vad de är, hur de fungerar, och så kan man ge exempel på några vanliga. Men det finns tusentals och jag tycker att det inte riktigt är någon idé att sitta och plugga in dem. Okej, ska du plugga in alla partikelverb som har ordet ”ta”. ”Ta av, ta på, ta på sig, ta för sig, ta till, ta till sig, ta sig till, ta upp, ta in, ta i, ta ut, ta ut sig”… Du kan hålla på hur länge som helst med de här snarlika, små små nyanserna, och sen kommer du att ha glömt det nästa dag.

SOFI: Okej.

EMIL: Det finns ju också några gamla böcker och där har vi alla partikelverb med ”upp”.

SOFI: Ja, just det.

EMIL: ”Hålla upp, kasta upp, se upp…” och så kan man öva in dem den vägen också, men jag ser inte poängen med det riktigt heller, för det blir ju…

SOFI: Så du undviker partikelverben helt?

EMIL: Nej, nej, absolut inte! Det är inte så att jag undviker dem, men man får ta dem när de kommer, när de behövs, när man ser dem i en text, när man har dem i någon sorts input som man använder på lektionen. Men liksom att ”idag ska vi ta 300 partikelverb”, det är ju som…

SOFI: Jag använder dem väldigt psykologiskt. Om man har en kurs med någon som börjar känna sig lite bekväm, att saker går bra…

EMIL: För att trycka till dem!

SOFI: Jo men precis! Dels kan det vara att någon har ganska stöddig personlighet, så då tar jag fram några riktigt läskiga partikelverb. liksom och ”vad betyder det här?” Det beror lite på. Jag försöker ofta introducera dem på ett så tidigt stadium som möjligt så att det inte blir det här att det är någonting man väntar med, utan gärna på tredje lektionen eller någonting, från att man startar med nybörjare.

EMIL: Men det gör jag med. Det lättaste det är ju kanske ”tycker om”. Där brukar det komma fram ändå, för det är ett ord som man hör ofta. Det är ganska vanligt.

SOFI: De använder det gärna, men det blir väldigt svårt sen när man lär sig ordet ”tycker” och sen frågar, som vi sa förut, ”vad tycker du om för mat?” eller ”tycker du om mat?”. För dem att se skillnaden på  de två som vi tycker är väldigt olika meningar…

EMIL: Självklart. Man måste ju förklara vad det är och prata om det och ta några exempel, självklart. Det är inget man ska blunda för eller låtsas som att det inte finns. Det är ju en jätteviktig del av vårt språk.

STICK

SOFI: Men har du några… Jag tänkte ta tillfället här att få lite pedagogiska tips.

EMIL: Oj, oj oj…

SOFI: Jag hade härom dagen en text, jag satt och läste en tidningsartikel från en facklig tidning som handlade om kollegor som luktade illa. Och då kom det upp då att det var någon kollega som ”gick runt och svettades”. Och då har vi alltså partikelverbet ”gå runt”. Hur skulle du förklara det?

EMIL: Är du säker på att det är ett partikelverb?

SOFI: Nej, men jag sa det till min kursdeltagare.

EMIL: Jag tycker att det finns en del som är i gränslandet, och nu jobbar jag på ett universitet så det här borde jag kanske kunna ge ett rakt svar på, men ”gå runt”, du betonar ”runt”, ja okej, vi säger att det är ett partikelverb. ”Gå runt och svettas”, ja fast där tycker jag inte att det är partikelverbet som är problemet, utan jag tänkte säga att det är någon sån här imperfektiv aspekt, att det är det här… på engelska gör man det med gerundium, ”she was reading” är inte samma sak som ”she read”, hon höll på att göra det, hon satt och läste, han stod och diskade, hon låg och sov. Gå runt och vissla, det är sånt som vi tar till för att visa att det är något som är pågående,

SOFI: Men visst finns det något i det här med ”gå runt” som är lite också att det är lite jobbigt. Om någon ”går runt och är snygg”, är inte det lite provocerande på något sätt, eller?

EMIL: Ja precis, man är lite stöddig, man går och spatserar och visar upp sig. Mm. Så det är det i ”går runt”, men om det hade varit ”går omkring” och luktar, hade det varit bättre då, eller mindre stöddigt då?

SOFI: ”Går omkring och luktar”, det kanske är något mer rumsligt över det.

EMIL: Eller om du bara säger ”går och luktar”.

SOFI: Går och luktar?

EMIL: Då blir det ”går och luktar”.

SOFI: Luktar på blommorna?

EMIL: ”Luktar” är ett hemskt verb, för det första, alltså det där ”jag luktar någonting” blir inte ”I smell something”.

SOFI: Fisk?

EMIL: Men om det bara hade varit då ”där sitter hon och luktar illa”, då hade det varit den här imperfektiva kanske. ”Går runt”, nu ska du gå runt och presentera dig.

SOFI: Ja precis, det är någonting annat.

EMIL: Då är man inte så stöddig.

SOFI: Då är man inte så jobbig. Sen en annan som jag tycker är jättesvår att förklara, det är den här ”bli av”.

EMIL: ”Blir av”! Jag har skrivit upp att jag vill prata om den. Den är väldigt besvärlig. ”Det blev inte av”. Vad gör du med den då?

SOFI: ”Det hände inte.” Men det är inte bara att det inte hände, vi hade planerat att något skulle hända som sen inte hände. Och där tycker jag att det är så fantastiskt, det är två små ord och det berättar ju en hel historia här! Det är en besvikelse i det här och kanske någon lättnad också. Och det är det som är min stora fascination med de här partikelverben, att det finns så himla mycket i dem. På några få ord kan man få in väldigt mycket nyans.

EMIL: Man kan ju det, och det är därför de är så svåra också. För man kan ju lära sig ordet ”bli”. Ja det är ju också svårt i sig.

SOFI: Det är också svårt, ja.

EMIL: När är det ”blir” och när är det ”är”. Och så kan man lära sig ”av”. Men sätter man ihop dem så blir det något helt nytt med en massa betydelser och konnotationer. Och där såg vi också en annan svårighet i det här, och det är att verbet och partikeln inte alltid kommer intill varann. ”Det blev inte av”, då kommer det ett satsadverbial där emellan, ”inte”. Man kan ju lägga in många ord där, ”då blev det verkligen inte av”. Då har vi tre ord emellan ”blir” och ”av”. Det där krånglar ju till det ännu mer.

SOFI: Sen det absolut svåraste som jag tycker är jobbigt, det är det här ”dela med sig”. Det måste du också ha stött på. Där är det först och främst att de felbetonar och säger ”jag DELAR med mig” och sätter mycket fokus på själva verbet. Och där blir det nästan en kognitiv bugg liksom, när man försöker förklara att ”jag har någonting som du får, och då delar jag med mig och inte dig”, det är liksom, det går inte in!

EMIL: Precis, de vill säga ”jag delar med dig”.

SOFI: Ja. ”Jag DELAR med dig”.

EMIL: Det är samma sak med ”jag hör av mig”. För då säger de ”jag hör av dig”.

SOFI: ”Jag HÖR av dig”.

EMIL: Man vill göra det åt någon, inte ”jag hör av mig”, då låter det som att jag gör det på mig själv. Så det är lite samma problem.

SOFI: Sen pratade du om ”passa på” tror jag.

EMIL: Ja, det där är ju ännu ett exempel på det här med att det är kulturella kopplingar och många små betydelser i ett partikelverb, och ”passa på” är min favorit. Det brukar jag också ta upp ganska tidigt och säga att ”det här förklarar någonting om svensk kultur”. Att vi har det, för det går inte att översätta riktigt till något annat språk. ”Passa på nu medan det är gratis” eller ”passa på att handla innan de stänger Systemet”.

SOFI: Precis!

EMIL: Det finns regler och begränsningar!

SOFI: ”Passa på att gå ut medan solen skiner”.

EMIL: Exakt! Det finns begränsningar i tid och rum och i regler, och nu när vi kan göra det här så måste vi göra det. Det närmaste man kan komma i översättningar är ”ta chansen” men det är inte riktigt samma sak.

SOFI: Det är inte samma sak. Min man som är fransk, han är så himla gullig för han säger alltid ”PASSAR på”, jag visualiserar som en liten katt så där.

EMIL: Sitter och passar på dig.

SOFI: Ja, han sitter och passar på lunchen eller någonting. Så det är svårt.

EMIL: Ja men jag älskar ”passar på” men det är jättesvårt att förklara.

SOFI: Sen ett annat sånt här riktigt svenskt partikelverb det är ju det här med ”tycka till”.

EMIL: Just det.

SOFI: Alla ska tycka till. Det är nästan en mänsklig rättighet när man jobbar till exempel, att alla ska få tycka till. Och det som är så kul med att tycka till är att oftast har det ju ingen konsekvens, utan det handlar ju bara om att få släppa ut sina idéer och sina åsikter och de andra låtsas lyssna, och sen är det klart och så har man tyckt till och så händer ingenting mer med det.

EMIL: ”Jag fick inte tycka till om det här, ni har beslutat utan mig, jag måste få tycka till!” Det är svårt att förklara och svårt att översätta kanske.

SOFI: Sen gillar jag ”slår ut” för det är också det här svenska när våren kommer och allt slår ut. Hur översätter man det?

EMIL: Ja, men en blomma slår ut, det kan man ju förklara, men problemet där är att det också finns ett annat ”slår ut”, att man ”slog ut hela strömförsörjningen”.

SOFI: Elnätet?

EMIL: Ja, eller att man ”slog ut någon ur spelet”. Det där också, ett partikelverb har inte bara en betydelse heller, utan det kan vara många.

SOFI: Helt orelaterade också.

EMIL: Ja, precis.

STICK

SOFI: Vilka är dina favoriter?

EMIL: Nu har vi redan pratat om ”passa på”, det är en favorit. Men en annan som jag gillar, det är det här med ”bär av”. ”Det bär av”.

SOFI: Bär av! Ja oh, den kom inte jag på!

EMIL: Man kan inte säga ”jag bär av”, utan det är alltid ”det” som bär av och det betyder att jag eller någon eller vi ska resa. Men det går absolut inte att härleda. ”Bär. Av.” Man kan lära sig de orden, men vad betyder det? ”Nu är det någon som ska iväg på resa” och man vill visa tydligt att det är en viktig händelse kanske. ”Imorgon bär det av.”

SOFI: Jag gillar verkligen partikeln ”av”, om jag skulle göra favoriter. Jag tänkte mer på det här ”arbeta av” något, ”bocka av” något, att man liksom blir klar med någon grej så där.

EMIL: Precis, ”klara av”. Sitter du och nöter, liksom? ”Här får du en lista.”

SOFI: Jag nöter, men ofta av ett annat syfte än att bara lära sig. Det är liksom lite att visa på att det är svårt med svenska och att folk inte förstår, och jag brukar ta ut dem från en text och totalt avkontextualisera dem och visa att ”det här kan ni inte”. Jag tycker att det finns en stor pedagogisk poäng i att visa att man inte förstår någonting. Och sen är det jättebra för uttalsundervisningen att jobba mycket med partikelverb eftersom det har med betoning att göra.

EMIL: Ja, betoning i sig kan ju vara jättesvårt för många. Att höra var trycket ligger, och här förändrar det hela betydelsen totalt.

SOFI: En annan favorit jag har det är det här ”går åt”. Det kan kontrasteras till ”GÅR år någonting”, men det är också det här väldigt abstrakta. Det är inte vi som äter tårtan här, utan det är tårtan som går åt. Vi lägger skulden på någon annan än oss själva, liksom.

STICK

SOFI: Vi pratade också lite om det här med svenska verb och en annan det är det här med ”sticka ut”. Det får man ju inte göra i Sverige, utan man ska ”smälta in”.

EMIL: Ja, just det. Ett annat partikelverb. Och ”passa in” som vi pratade om förra gången.

SOFI: ”Passa in” och ”smälta in” men inte ”sticka ut”.

EMIL: Nej, precis. Jag är jättesur nu på ”sticka ut” därför att folk har börjat att göra någon sorts engelsk variant och säger ”står ut”. ”Han står ut.”

SOFI: ”Stand out.”

EMIL: Men ”stå ut” betyder något helt annat, ”jag står inte ut”, det är det där som du sa, ”hur står du ut?”

SOFI: Precis. Som inte betyder samma sak som ”står till”. Det är ju intressant, för vissa partikelverb de är ju samma på engelska, och vissa finns på båda språken men betyder olika saker. På engelska säger man ”sleep in” som är ”sover ut” på svenska. ”Pack up” på engelska är inte ”packa upp” på svenska, utan det är att ”packa” bara. Och samma med ”lock up” som betyder att man låser någonting medan ”unlock” betyder att man låser upp. Och det där känner jag själv. Jag pratar mycket engelska både hemma och på jobbet och ibland börjar jag tappa kollen på vilka som är svenska och vilka som är engelska. Det där är jätteintressant, för även om svenska är mitt modersmål så sitter det inte riktigt fast, utan det påverkas väldigt mycket av andra saker.

EMIL: Det är lätt hänt det där, och jag träffar ibland på kursdeltagare som säger ”Nu har jag kommit på hur man ska göra med partikelverb. Man ska lära sig dem på engelska, man ska tänka på engelska för då blir det rätt” för då har man hittat de tre-fyra stycken som är samma, men det är bara att säga ”Stopp, stopp, stopp, gör inte så, det är inte en bra idé.” Men det är väldigt kul, det är kul att vi har det som en liten kuriosa och för att göra livet surt för alla som studerar svenska.

SOFI: Precis, och för alla som undervisar också. Ska vi passa på att försöka sälja in nästa avsnitt och vad vi tänker grotta ner oss i då?

EMIL: Ja precis, då ska vi prata om möten och svensk möteskultur.

SOFI: Det är både jobbmöten och BRF-möten och familjekonferenser och krismöten och grejer som vi kommer att prata om, och hur den svenska kulturen älskar den här formen för att nå ett beslut genom att ”tycka till” och ”stämma av”.

EMIL: Ni har lyssnat på Lysande lagom och man kan mejla oss på podd@lysforlag.com.

SOFI: Jag heter Sofi Tegsveden Deveaux.

EMIL: Och jag heter Emil Molander. Tack för oss! Hej då!

Lyssna på avsnittet här!